Att demonstrera AMPRNet-konceptet betyder för mig att demonstrera dels Internet i allmänhet, dels vad som händer när Internet plötsligt blir otiillgängligt av någon anledning.
Att demonstrera Internet i allmänhet påminner mig om vad som hände när vår dåvarande statsminister i mars 1994 annonserade tillsättandet av en IT-Kommission i ett tal på IVA på förmiddagen och sen efter lunch under pressens överinseende fick en demonstration av Internet på SICS där jag då jobbade. Det är en rolig historia som jag gärna berättar i ett annat forum. Poängen här är: hur demonstrerar man Internet,? Vad väljer man att visa upp?
Att demonstrera vad som händer när Internet försvinner kräver också en beskrivning av vilka skarpa scenarier man vill beskriva och vad man till sist vill åstadkomma. Vi har diskuterat ett scenario med
www.frgnorr.se
utgående från en större industribrand med några explosioner som medfört plötsligt avbrott i elförsörjning och telekommunikationer. Uppgifterna har varit en mångfald och bland annat bestått i registrering av evakuerade (och deras eventuella husdjur), stöd för evakuerade att meddela anhöriga på annan ort,upprättande av reservinfrastruktur för kommunledningens krisinformation från sin ledningscentral till olika återsamlingsplatser och närradiostationen, etc.
Vi har diskuterat många olika teknikkomponenter varav några går att pressa in i en Pelikanväska. andra inte. En del kan förberedas, typ relän på strategiska platser, medan andra måste improviseras, vilet iofs måste förberedas. En nyckelkomponent som kan rymmas i en pelikanväska är den så kallade fickservern med egen energiförsörjning som till vardags samlar in och underhåller den iformation man kan förutse behövs när krisen kommer, alla normala informationskällor och kommunikationsmedier försvinner. Då fortsätter fickservern att fungera, erbjuder en accesspunkt som man kan koppla upp sig mot med sin mobil och letar proaktivt efter andra noder och bygger nät. Många organisationer, också sådana med centralt beredskapsansvar, har gått i fällan att använda webbplattformar och andra programvaror som slutar fungera när Internet försvinner, dvs då de behövs som mest.
Det är avancerade system vi arbetar med som ofta kräver att olika kompetenser bidrar. Det finns mycket vi skulle kunna göra om det går att få till samarbete. Väldigt många nyckelkomponenter finns redan, ofta lättillgängligt, men det krävs vilja och rejäla insatser för att samla in, integrera, driftsätta, doumentera, utbilda och öva användning. Viljan i frivilligorganisationer bygger ju på att det ska vara kul. Vi vill lära oss, stimuleras av samarbete, utvecklas och känna att vi gör nytta. Det kan behövas budget för inköp av komponenter. För att det vi gör till sist ska efterfrågas måste vi förstås också ta oss tid och prestera. I de flesta diskussioner som jag har varit inblandad i är det just detta som är den största utmaningen. I några fall har vi fått ihop det, i andra inte. Alltför många projekt kommer tyvärr bara halvvägs om än det. Ibland på grund av att en viss kompetens saknas snarare än på grund av tidsbrist.
